Cybersäkerhetslagen

Vad är Cybersäkerhetslagen?

Cybersäkerhetslagen är en svensk lag som reglerar hur organisationer ska skydda sina IT-system, nätverk och digitala tjänster mot cyberhot, med startdatum den 15 januari 2026. Lagens syfte är att stärka Sveriges samlade cybersäkerhet och minska sårbarheter i både samhällsviktiga och affärskritiska verksamheter.

Genom lagen tydliggörs att cybersäkerhet inte enbart är en teknisk fråga, utan ett organisatoriskt ansvar som omfattar styrning, riskhantering och långsiktig motståndskraft i digitala miljöer.

Varför finns Cybersäkerhetslagen?

Digitaliseringen har gjort organisationer allt mer beroende av stabila och säkra IT-miljöer. Samtidigt har cyberhoten blivit mer avancerade och fått större konsekvenser – inte bara för teknik och drift, utan för verksamhetens förtroende, kontinuitet och affärskritiska processer.

Cybersäkerhetslagen finns för att skapa en gemensam grundnivå för hur cyberrisker ska hanteras i Sverige. Genom tydligare krav på ansvar och struktur ska lagen bidra till ökad motståndskraft i både enskilda organisationer och i digitala ekosystem som helhet. 

Hur hänger Cybersäkerhetslagen ihop med NIS2?

Cybersäkerhetslagen är nära kopplad till EU-direktivet NIS2 och fungerar som det svenska ramverket för hur NIS2-kraven ska tillämpas nationellt. NIS2 sätter den övergripande europeiska inriktningen, medan Cybersäkerhetslagen tydliggör ansvar, tillsyn och efterlevnad i Sverige.

Tillsammans bidrar regelverken till ett mer enhetligt synsätt på cybersäkerhet, där säkerhet ses som en integrerad del av verksamhetsstyrning snarare än som ett separat IT-område.

Vilka omfattas av Cybersäkerhetslagen?

Cybersäkerhetslagen omfattar organisationer inom både offentlig och privat sektor vars verksamhet, digitala tjänster eller informationssystem bedöms vara av särskild betydelse. Det är inte enbart branschtillhörighet som avgör, utan vilken funktion verksamheten fyller och vilka konsekvenser en cyberincident skulle kunna få.

Bedömningen baseras bland annat på verksamhetens samhällspåverkan, dess beroenden till andra aktörer och hur allvarliga effekterna skulle bli vid ett avbrott eller intrång. Det innebär att även organisationer som inte traditionellt sett betraktats som samhällsviktiga kan omfattas.

Vad innebär Cybersäkerhetslagen i praktiken?

I praktiken innebär Cybersäkerhetslagen att organisationer ska arbeta mer strukturerat och systematiskt med cybersäkerhet över tid. Fokus ligger inte på enskilda tekniska lösningar, utan på helheten – hur säkerhet styrs, följs upp och integreras i verksamheten.

Det omfattar bland annat krav på:

•  riskhantering kopplad till IT- och informationssäkerhet
• förmåga att förebygga, upptäcka och hantera cyberincidenter
• kontinuitetsplanering och återställning
• kontroll och uppföljning av säkerhet i leverantörsled

Syftet är att säkerställa att organisationen har en faktisk förmåga att hantera cyberhot, inte bara dokumenterade policys.

Vad händer vid bristande efterlevnad?

Organisationer som inte uppfyller kraven i Cybersäkerhetslagen kan bli föremål för tillsynsåtgärder och sanktionsavgifter. Utöver regulatoriska konsekvenser kan bristande cybersäkerhet leda till driftstörningar, informationsförluster och ett försvagat förtroende hos kunder, partners och andra intressenter.

Efterlevnad av lagen handlar därför inte enbart om regelefterlevnad, utan även om att skydda verksamhetens stabilitet och långsiktiga funktion.

Cybersäkerhet som organisatoriskt ansvar

Cybersäkerhetslagen speglar ett bredare skifte i synen på cybersäkerhet. Ansvar för säkerhet ligger inte längre enbart hos IT-funktionen, utan är en fråga för ledning och verksamhet i stort. När teknik, processer och människor samverkar skapas bättre förutsättningar för både motståndskraft och kontinuitet.

Ett strukturerat cybersäkerhetsarbete bidrar därmed till stabilare verksamhet, ökat förtroende och bättre förmåga att hantera både kända och okända risker.