EU-taxonomin

Vad är EU-taxonomin?

EU-taxonomin är ett klassificeringssystem – ett slags gemensamt "språk" eller ramverk – som har skapats av Europeiska unionen för att definiera vilka ekonomiska verksamheter som kan anses vara miljömässigt hållbara. Syftet med taxonomin är att hjälpa investerare, företag och beslutsfattare att identifiera och satsa på hållbara projekt och därmed styra kapitalflöden mot den gröna omställningen.

Man kan likna det vid en innehållsförteckning för ekonomin, som tydligt märker ut vilka aktiviteter som är "gröna" enligt en vetenskapligt baserad standard.

Varför EU-taxonomin är viktig

För att EU ska kunna nå sina ambitiösa klimatmål krävs enorma investeringar i hållbar teknik och infrastruktur. EU-taxonomin är viktig eftersom den skapar en transparent och trovärdig standard för vad som faktiskt är hållbart, vilket motverkar "greenwashing". Genom att skapa tydliga, gemensamma definitioner gör taxonomin det enklare för investerare att jämföra olika investeringsmöjligheter och kanalisera pengar till de verksamheter som verkligen bidrar till en hållbar framtid. För företag blir det ett verktyg för att visa upp sin hållbarhetsprestation och attrahera grönt kapital.

Hur fungerar EU-taxonomin i praktiken?

För att en ekonomisk verksamhet ska klassificeras som miljömässigt hållbar enligt taxonomin måste den uppfylla fyra grundläggande villkor:

1. Väsentligt bidra till minst ett av sex miljömål: Verksamheten måste ge ett betydande positivt bidrag till minst ett av följande mål:
   • Begränsning av klimatförändringar
   • Anpassning till klimatförändringar
   • Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
   • Omställning till en cirkulär ekonomi
   • Förebyggande och kontroll av föroreningar
   • Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem
2. Inte orsaka betydande skada (Do No Significant Harm - DNSH): Verksamheten får inte orsaka någon betydande skada på något av de andra fem miljömålen.
3. Uppfylla minimikrav inom social hållbarhet: Verksamheten måste följa grundläggande sociala och arbetsrättsliga principer, som OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
4. Följa tekniska granskningskriterier: Verksamheten måste uppfylla detaljerade, vetenskapligt baserade tekniska kriterier som är specifika för varje sektor och miljömål.

Vem måste rapportera enligt taxonomin?

Rapporteringskraven gäller i första hand stora företag av allmänt intresse med över 500 anställda, som redan omfattas av direktivet om icke-finansiell rapportering (NFRD) och framöver det nya CSRD. Dessa företag måste i sin hållbarhetsrapport redovisa hur stor andel av deras omsättning, kapitalinvesteringar (CapEx) och driftskostnader (OpEx) som är i linje med taxonomins definitioner. Finansmarknadsaktörer, som fondbolag, måste också rapportera hur deras finansiella produkter förhåller sig till taxonomin.

EU-taxonomin: Ett verktyg för en grön omställning

EU-taxonomin är en central del av EU:s handlingsplan för hållbar finansiering och ett kraftfullt verktyg för att driva den gröna omställningen. Genom att skapa en guldstandard för gröna investeringar, ökar den transparensen och gör det lättare att skilja på genuint hållbara verksamheter och tomma löften. För företag blir taxonomin en strategisk kompass som kan vägleda investeringar, innovation och kommunikation mot en mer hållbar och lönsam framtid.

Vanliga frågor om EU-taxonomin

Är taxonomin en lag som förbjuder vissa verksamheter?

Nej, det är viktigt att förstå. Taxonomin är inte en lista över förbjudna aktiviteter. Det är ett klassificeringssystem och ett transparensverktyg. Företag får fortfarande ägna sig åt och investerare får fortfarande investera i verksamheter som inte är i linje med taxonomin, men de måste vara öppna med det.

Vad händer om mitt företag inte har några verksamheter som är i linje med taxonomin?

Det innebär att ni i er rapportering kommer att redovisa en låg andel "taxonomi-linjerade" aktiviteter. Detta kan på sikt göra det svårare att attrahera investerare som har specifika hållbarhetsmål och kan signalera en risk för intressenter. Det skapar ett starkt incitament för företag att ställa om sina verksamheter.

Är det bara miljömässig hållbarhet som täcks?

Ja, i sitt nuvarande skede fokuserar taxonomin uteslutande på miljömässig hållbarhet genom de sex definierade målen. Det pågår dock diskussioner inom EU om att på sikt eventuellt utveckla en liknande taxonomi för social hållbarhet.

Hur hänger taxonomin ihop med CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive)?

De är tätt sammankopplade. CSRD är det övergripande ramverket som ställer krav på *att* företag ska hållbarhetsrapportera på ett mer detaljerat och standardiserat sätt. EU-taxonomin är ett specifikt verktyg som företag *måste* använda som en del av sin CSRD-rapportering för att klassificera sina ekonomiska aktiviteter.

Viktiga punkter att ta med sig:

• EU-taxonomin är ett klassificeringssystem som definierar vilka ekonomiska verksamheter som är miljömässigt hållbara.
• Syftet är att motverka greenwashing och styra investeringar mot den gröna omställningen genom att skapa ett gemensamt, vetenskapligt baserat språk.
• För att klassas som hållbar måste en verksamhet väsentligt bidra till minst ett av sex miljömål och inte skada de andra.
• Stora företag som omfattas av CSRD måste rapportera hur stor andel av deras verksamhet som är i linje med taxonomin.
• Det är ett transparensverktyg, inte en lag som förbjuder verksamheter, men det skapar starka incitament för företag att bli mer hållbara.